Detta är Pär Lagerkvist-samfundets officiella hemsida. Här hittar du all möjlig information om Pär Lagerkvist, hans litterära gärning och forskning och annat som har med honom att göra. Sidan har sedan våren 2023 en ny sidansvarig, Mikael Askander.

Nedan syns information om de evenemang som samfundet hittills har ordnat under året. Till hösten kommer fler.

Håll gärna ett öga också på vår Facebook-sida: Pär Lagerkvist-samfundet

Nytt konto!

Från och med 1 januari 2024 har samfundet nya kontouppgifter, för exempelvis inbetalning av medlemsavgiften! Nya kontot är:

Bankgiro: 382-4372

Kronobergs bokmässa på gång

Ja, då var det dags för årets upplaga av Kronobergs bokmässa. Lördag den 23 november är det öppet hus kl 10–16, på Växjö stadsbibliotek. Pär Lagerkvist-samfundet finns på plats med bokbord och föredrag. Kl. 12–13 håller Elin Wägner-sällskapet, Vilhelm Moberg-sällskapet och Pär Lagerkvist-samfundet i programmet, på Det fria ordets hus. Mer information om detta nedan. Alla välkomna!

12:00 – 13:00 Sextio minuter med Elin, Pär och Vilhelm (på Det fria ordets hus)

De litterära författarsällskapen i Sverige arbetar för att hålla kulturarvet efter viktiga författarskap levande. Bland dem finns Elin Wägner-sällskapet, Pär Lagerkvist-samfundet och Vilhelm Moberg-sällskapet som alla är knutna till Kronoberg. Idag finns de på plats på Kronobergs bokmässa och bjuder på var sin föreläsning som kan ge oss nya perspektiv på länets litterära giganter och deras verk.  

Elin Wägner – en aktivist i den svenska filmindustrin

Elin Wägner är känd som författare, rösträttskämpe, feminist, pacifist och ekokritiker. Men visste du att hon var en kvinnlig pionjär inom svensk film? Under flera decennier var Elin Wägner involverad i den svenska filmindustrin: från 1910- till 1940-talet har hon skrivit manus och hennes romaner har blivit film. Hon är en av de få filmarbetare som klarat övergången frånstumfilm till ljudfilm. En föreläsning av Dagmar Brunow, professor i filmvetenskap och styrelseledamot i Elin Wägner-sällskapet.

Att läsa Lagerkvist idag

Pär Lagerkvist är evigt aktuell. Men hur läser vi honom idag? Lagerkvists sista diktsamling ”Aftonland” har en obestridd ställning som tröstare i sin gestaltning av åldrande och avsked, men hur står sig hans bildstormande, tidiga poesi? Vad säger hans kritik av nazismen i ”Bödeln” och ”Den knutna näven” om vår tids politiska skeenden? Hur kan dagens läsare förstå sig själva i ljuset av Lagerkvists kritik av institutionaliserad religion och etablerade gudsbegrepp? Pär Lagerkvist-samfundets ordförande Magnus Eriksson diskuterar skilda infallsvinklar för läsningen av Lagerkvists verk.

Vilhelm Moberg, utvandringen och Emigrantinstitutet

Ulf Beijbom har ”umgåtts” med Vilhelm Moberg under nästan hela sitt liv. Först som hängiven läsare av Mobergs böcker och sen också som emigrantforskare, chef för Svenska Emigrantinstitutet, författare till böcker och artiklar om Moberg och som aktiv medlem i Vilhelm Moberg-sällskapet. Idag föreläser han utifrån all sin samlade kunskap.

Konsert i oktober: Himlens hemlighet

I slutet av oktober framförs Moses Pergaments kammaropera Himlens hemlighet baserad på Pär Lagerkvists enaktare med samma namn som ingick i den genreblandade volymen Kaos, 1919, med libretto av diktaren på Konstakademien i Stockholm. Ur presentationen:

”För första gången på över 40 år sätter Kamraterna upp Himlens hemlighet som en scenisk konsert med orkester, kör och solister. Vi gör en orädd produktion och dyker med huvudet före in i Pär Lagerkvists libretto, fullt av existentiella tankar och frågor, och Moses Pergaments breda klangvärld.

Är vi alla anonyma varelser i ett ekorrhjul? Vet vi varför vi gör det vi gör? I vår strävan efter att fylla livet med meningsfulla handlingar kan vi plötsligt finna oss sysselsatta med sånt som känns totalt meningslöst. Rätt vad det är faller vi in i existentialistiska tankegångar och börjar ifrågasätta allt vad livet innebär.”

https://www.nortic.se/ticket/event/59335

Magnus Eriksson

Bokmässan i Göteborg: Pär Lagerkvist-samfundet på plats

Så är även årets bokmässa överstånden. Som vanligt delade vi monter med Elin Wägner-sällskapet, och det är alltid lika roligt att återse dess representanter. Som vanligt var också de flesta besökare i montern primärt intresserade av det ena författarskapet. Jag tror ännu inte att jag varit med om att båda sällskapen sålt böcker eller skrifter samtidigt till samma besökare. Men det gör inget, huvudsaken att alla hittar något som intresserar dem och får svar på sina frågor. Årets kioskvältare var som vanligt storpocketutgåvan av Samlade dikter och prosaböckerna i blygsammare pocketversioner. Fast i år sålde vi också mer än en handfull årsböcker. Annars är ju besökarna i första hand intresserade av Lagerkvists verk, men årsböckerna om diktarens ”religiösa ateism” och om Den knutna näven hittar nya läsare på bokmässan.

Vi hade planerat två anföranden på mässan. Jag talade om att läsa Lagerkvist idag, där jag försökte fånga hur läsningen av hans verk förändras, och då också hur vissa böcker får ny aktualitet i ljuset av aktuella händelser. Som poeten Maria Jönsson skrev i vår årsbok för två år sedan hade hon inte föreställt sig något år tidigare hur hon skulle komma att läsa Järn och människor efter det ryska anfallskriget mot Ukraina, ett exempel på hur en av Lagerkvists mindre lästa böcker efter mer än hundra år blir tragiskt aktuell. Och Mikael Askander talade om Lagerkvist och hur andra medier speglas i, eller inte speglas i, hans diktning. Mikael är ju specialist på intermediala studier, eller förhållandet mellan skilda konstformer, så det är ett ämne som ligger väl för honom.

En nyhet för i år var att ordföranden för De litterära sällskapens samarbetsorganisation (Dels) varje dag inleddes med ett samtal med representanter för två sällskap som fick tala om sina föreningars arbete och vad som lockar med att vara med i ett författarsällskap. Själv hade jag ett givande samtal med en representant för Thorildsällskapet, och jag tror att alla som deltog i de här samtalen håller med om att det var en utmärkt idé.

Jag tror att det var ungefär lika många besökare som det brukar vara på mässan, fast just sälskapens del av den är en oas, som de intresserade söker upp snarare än ramlar in i. Slående dock att författare och kritiker sällan visar sig där, annat än om de känner någon som är aktiv i sällskapen och hälsar på hen, eller oss. Jag tycker annars att vår verksamhet kunde vara av intresse även för de besökarna. Inte minst som Göteborgs-posten på fredagen hade en ledare som hyllade mässan i allmänhet och författarsällskapen i synnerhet. Särskilt värdefullt att den artikeln publicerades på ledarsidan, tycker jag.

Fast Pierre Schori, tack till honom, hälsade på i montern sedan jag åkt hem och presenterade sin bok om Carl Sandburg. Jag visste inte att han hade skrivit en sådan, men jag kommer snarast att skaffa den och ser fram mot att läsa den. Sandburg är ju en gammal favorit, både som diktare och samlare och utgivare av amerikanska folksånger.

I år var vi 16 sällskap på plats. Tyvärr blir vi färre och färre för varje år. Det krävs ekonomiskt stöd för att kunna delta, och jag är oerhört tacksam för det stöd vi får från Växjö kommun för att delta.

Ett stor tack till Peter Forsgren och Mikael Askander för deras insatser i montern, sedan jag åkt hem. Och tack också till Mona, Marianne, Ann-Christine och Rebecca från Wägnersällskapet för samarbete och trevliga samtal i montern.

Notera dessutom: Vi skickade ut årsboken för en dryg vecka sedan, och nu kommer flera returer. Jag försöker spåra er som flyttat via era mailadresser, om vi har dem. I vilket fall vore jag vi tacksamma om ni meddelar vår kassör (ekonomi@lagerkvistsamfundet.se) ny adress om ni flyttar. Jag har också fått returer där det kan vara så att adresslappen slitits av. Om ni saknar årsboken utan att ha flyttat, hör gärna av er direkt till mig (verksamhet@lagerkvistsamfundet.se) så skickar jag boken igen.

Magnus Eriksson

Mässvimmel. Här syns DELS, DE Litterära Sällskapens torg på mässan.

Vi delade monter med Elin Wägner-sällskapet.

Mikael Askander höll ett föredrag om Lagerkvist och medier.

Idoga medlemmar håller ordning på montern: Peter, Mona och Ann-Christine.

Mässan lite grand från ovan.

Årsboken 2024 finns nu i tryck.

Femtio år sedan Pär Lagerkvist gick bort

Den 11 juli är det femtio år sedan Pär Lagerkvist avled vid 83 års ålder. Då tar jag fram Samlade dikter och under veckan läser jag även om någon roman. Då kommer jag än en gång att påminnas om spännvidden i författarskapet och om hur drabbande Lagerkvists lyrik fortfarande är, liksom hans verk i andra genrer. Här finns kärlek, vishet, religionskritiska förhållningssätt och ett omutligt engagemang för humanism och demokrati. Därtill en formmedvetenhet där den unga poetens ikonoklasm bryts mot den avklarnade formsträngheten i den sena lyriken.

Hos Pär Lagerkvist finns en rikedom och ett överflöd, som gör honom till en tidlös diktare i tematik och formspråk, men också till en diktare som erbjuder läsare i alla åldrar något. Det tycker jag själv är en viktig del av hans tilltal, att vissa dikter och romaner fångar den unge läsaren, en annan del läsaren en bit upp i åren och att åter andra delar av författarskapet öppnar sig än mer i läsandets aftonland.

Lagerkvist hör också till de författare som inte bildat skola, även om vi ser avtryck av hans skrivande hos författare som Lennart Sjögren och i Torgny Lindgrens 80-talsromaner. Men han hör också till de författare vars betydelse inte mäts i antal efterföljare. I sin första bok om det litterära Nobelpriset kallade Kjell Espmark dem för ”solitära mästare”, och det är en träffande beskrivning. I vår tid är det glädjande att också se hur en rad musiker och band fortsätter att skapa musik till – och med utgångspunkt i – Lagerkvists dikter.

Pär Lagerkvists betydelse ser vi mer i avtrycken hos läsarna, i hur han påverkat genom sin tematik och sin förmåga att fånga existensens villkor i precisa formuleringar. När jag arbetat med Pär Lagerkvist-samfundets årsböcker i drygt tio år har jag inte minst påmints om hur Lagerkvist har fungerat både som tröstare och skarp analytiker och kritiker av politisk och religiös dogmatik. Många av landets mest framträdande författare, däribland mottagarna av Växjö kommuns litteraturpris till Pär Lagerkvists minne, vittnar om Lagerkvists personliga betydelse för dem.

Ofta är Lagerkvist både kritiker och tröstare på samma gång; vi kunde se hans prosalyriska svit Den befriade människan (senast omtryckt i sin helhet med kommentarer och kritiska perspektiv i vår årsskrift med samma namn 2016) som ett svar på de existentiella bråddjup, någon kanske kallar det avgrunder, som Lagerkvist öppnade med sina romaner på 1950- och 1960-talen. Men i livsåskådningsfrågor var Lagerkvists frågor kritiska och hans svar provisoriska, precis som det gungfly som den mänskliga existensen kan innebära.

Dock påminns jag ofta om att många läsare hänvisar till sin ungdoms läsning av Lagerkvist. Sedan släppte de honom. Jag önskar att det inte vore så. Lika lite som Hermann Hesse för oss som var unga runt 1970 var avslutad med Delfinseriens vackra utgåvor av hans romaner och långa noveller, de får en annan innebörd femtio år senare, lyfter Lagerkvist över tiden och talar till oss i livets alla skeden. Ni som har slutas läsa Lagerkvist skulle jag gärna uppmana att läsa om några böcker ni läste för tio, tjugo, trettio år sedan eller ännu längre tillbaka och se hur de förändras inför era ögon. Glöm bort att Gäst hos verkligheten ofta omtalas som Växjöroman och se istället hur den öppnar blicken för den plats ni själva lever i (det gäller även Växjöbor), se hur Pilgrimssviten inte bara formulerar radikal religionskritik utan även rymmer en diskussion om det gudomliga och mänsklig lycka, läs Bödeln från dagens perspektiv. Den är skrämmande aktuell.

Magnus Eriksson

(ordförande i Pär Lagerkvistsamfundet)

Firandet av Pär Lagerkvists födelsedag 23 maj 2024

Det blev en lyckad kväll när vi högtidlighöll Pär Lagerkvists födelsedag hos Det fria ordets hus i Växjö. Skådespelerskan Mary Lou Ward, välkänd för publiken, läste dikter från Aftonland, Lagerkvists sista diktsamling.

Under första delen av kvällen utnämnde vi även två hedersmedlemmar i sällskapet. Christer Knutsson var med om att grunda Pär Lagerkvist-samfundet 1989 och var dess sekreterare i närmare trettio år. Som sekreterare färdigställde han även en bibliografi över Lagerkvist: utgivningar av verket, översättningar, forskning – både inhemsk och internationell och litteraturkritiskt material. Bibliografin publicerade decennium för decennium i en följd av våra årsskrifter. Och på mitt eget tacksamhetskonto sätter jag även Christers snabba, kunniga och vänliga svar närhelst jag fått frågor från medlemmar och andra om korta passager jag inte kunnat identifiera och biografiska uppgifter.

Gunnar Carlberg var den andra hedersmedlemmar vi utnämnde. Gunnar är välkänd för publiken i Växjö genom sina många dikt- och musikkollage som kretsat kring Pär Lagerkvist, antingen kring teman i hans diktning eller om Lagerkvists verk i samspel med andra diktare, Astrid Lindgren såväl som centrala modernister. Han har genomfört dessa framträdanden tillsammans med Ulla Ekberg, Yvonne Steen Ohlander och Leif Adolfsson, de senare åren tillsammans med Amanda Ekberg. Det är framträdanden som väckt stort gensvar hos publiken, och det har också varit ett nöje att delta i arrangerandet av dem.

Sedan firade vi hedersmedlemmarna och Pär Lagerkvists födelsedag med kaffe och tårta från Askelyckan, innan folkmusikgruppen Imago äntrade scenen. Gruppen består av Siri Wallentén (sång och piano), Julia Sandberg (sång och flöjt) och den nyvordne medlemmen Elias Sjöwall på gitarr. För tre år sedan gav Imago ut skivan Jag har vandrat under stjärnor med egna tonsättningar av Lagerkvists dikter, några år dessförinnan kom en skiva med Karin Boye-tonsättningar. Under konserten fick vi även prov på några av de senare, fast Lagerkvist dominerade.

Det var en mycket fin konsert med osviklig precision i arrangemangen och framförandet men också spelglädje och roliga vokalimprovisationer.

Vi är djupt tacksamma för insatserna från Mary Lou Ward, de nya hedersmedlemmarna och Imago. Det blev en oförglömlig kväll. Vi är också tacksamma mot våra samarbetspartner för kvällen, som var ett samarrangemang med Det fria ordet och Bibliotekets vänner, och vi ser fram mot flera samarbeten.

Magnus Eriksson

[Bilderna nedan är tagna av Magnus Eriksson och Mikael Askander]

* * * *

Pär Lagerkvist på Romanska institutionen i Stockholm

Det är roligt att kunna meddela att en grupp forskare och studerande vid Romanska institutionen vid Stockholms universitet under ledning av professor Michele Colombo i samarbete med studenter och italienska akademiker förbereder en utställning om Pär Lagerkvist vid årets ”Meeting di Rimini per l’amicizia fra i popoli” i Rimini den 20-25 augusti (se https://www.meetingrimini.org/en/ och https://www.meetingrimini.org/eventi-totale/se-credi-in-dio-e-nessun-dio-esiste-assenza-e-domanda-in-par-lagerkvist/). Mötet är ett kulturellt evenemang som hålls varje år i Italien sedan 1980, med föredrag, debatter och utställningar. Pär Lagerkvist-samfundet har bidragit med stöd och synpunkter under planeringen.

Michele Colombo berättar om evenemanget: ”’Meeting di Rimini’ inspirerades av pater Luigi Giussani, en italiensk katolsk präst som grundade rörelsen ’Comunione e Liberazione’ (https://en.wikipedia.org/wiki/Luigi_Giussani). Pater Giussani uppskattade mycket Pär Lagerkvists dikter och romaner: han citerar honom i sin mest kända bok Il senso religioso (Det religiösa sinnet) och det finns ett kapitel om Lagerkvist i Giussanis bok Le mie letture (Böckerna som jag läste).”

I centrum för det planerade programmet kommer Barabbas och Lagerkvists lyrik att stå. Ur presentationen av programmet:

”Utställningen kommer att bestå av två delar. Första delen handlar om Pär Lagerkvists mest kända verk som presenteras i sju sektioner: 1. Möte, 2. Längtan, 3. Ensamhet, 4. Ondska, 5. Kärlek, 6. Natur, 7. Du. Varje sektion består av tre/fyra posters. Den första postern av varje sektion handlar om Barabbas och varje tema exemplifieras med ett citat och en kort kommentar. De andra postrarna innehåller citat från andra verk av Lagerkvist med kommentarer.

Den andra delen av utställningen handlar om Lagerkvists läsare och hans betydelse idag i Sverige och Italien.” Bland de intervjuade återfinns K G Hammar.

Utställningen understryker Pär Lagerkvists ställning som europeisk författare.

Nytt evenemang! 23 maj!

Ny musik: album med tonsatta Lagerkvist-dikter

Här kommer ett lyssningstips! Det är ett nytt album – utgivet i april 2024 – av och med svenska jazz-folk-visa-trion BLOCK. På Långt ut i det tomma och tysta (My Cup of Music) framför de en rad nya tonsättningar av Lagerkvist-dikter. Albumet finns på olika streamingtjänster, och mer information kan fås via bolaget: info@mycupofmusic.se (ovan: skivomslaget, akvarell av Christin Holmgren). Vem vet, framöver kanske samfundet och Block gör något gemensamt, håll utkik!

Musik, lyrik och Lagerkvist: Rapport från Världspoesidagen

I torsdags högtidlighöll Pär Lagerkvist-samfundet Världspoesidagen med ett poesi- och musikprogram i Det fria ordets hus, numera inhyst i det inre av Växjö konsthall. Alexandra Stiernspetz Nylén läste dikter från Ångest och Aftonland. Genom sina läsningar slog hon en brygga från den unge ikonoklasten Lagerkvist till den äldre diktarens avklarnade diktion. Desperation- och ångestupplevelser som gett väg för melankoli, minnen och en existensens luttrade klarsyn.

Alexandra avlöstes av poeten Tina K Persson och gitarristen och sångaren Lennart ”Dr Blues” Olofsson, som framförde egen poesi och musik. I några dikter kompade Lennart Tina, i andra läste hon utan ackompanjemang. Poesi och musik bildade en vacker helhet, men också en helhet där de likt skilda fasetter belyste och berikade varandra. I ett talat mellanspel gav Lennart ett vackert recept av en djävulsbrygd som minde både om häxorna i Macbeth och tjyvafingret som garanterade ölets styrka i det medeltida värdshuset i Bödeln, i övrigt spelade han akustisk deltablues som övertygade i alla avseenden. Och nog hörde jag spår av Don Nix, en gammal favorit. Tinas poesi präglas av omedelbar upplevelse och skarpa bilder som lyfter fram och ger klara konturer åt den frammanade erfarenheten både när hon vänder sig inåt mot det egna jaget och utåt mot världen.

Och så Rotem Geffen som i en krönika som tidigare samma dag lagts ut på dn.se räknades in till ”det bästa i popvärlden just nu”. Hennes musik kan dock inte sättas på genreformel. Den bildar en oupplöslig helhet av poetisk och musikalisk uttryckskraft med ekon av jazz, kabaretmusik och singer/songwriter-kulturen med litterära citat från Paul Celan och Else Lasker-Schüler. På sin nya skiva, ännu inte officiellt utgiven men tillgänglig under kvällen, sjunger Rotem Geffen, eller Nelly Klayman-Cohen som hon heter, på engelska, tyska och hebreiska, men under kvällen även på svenska då hon framförde en egen tonsättning av en tidig Lagerkvist-dikt, en tonsättning som enligt henne själv fortfarande är under arbete.

Det blev en magisk kväll, och jag kan inte låta bli att tänka på vad man brukar säga om Emmylou Harris första konsert i Sverige, på konserthuset i Stockholm 1977. Det sägs att om alla som påstår att de var där skulle samlas skulle det fylla en större fotbollsarena; samma sak brukar sägas om Bruce Springsteens första konsert i Stockholm 1975. Om några år kanske vi kan säga att Nya Värendsvallen (som trots allt tog mer än dubbelt så många som Visma Arena) kunde fyllts av alla som påstår att de hörde Rotem Geffen i Det fria ordets hus på Världspoesidagen 2024. [Foton nedan: Magnus Eriksson]

/Magnus Eriksson

Poesi och musik: Världspoesidagen i Växjö den 21 mars

På Världspoesidagen uppmärksammar vi gränssprägningar och -överskridanden av olika slag. I sin tidiga lyrik sprängde Lagerkvist den poetiska bildens gränser och dess översättbarhet i konkreta bilder. I sin sena lyrik lät han i ett mer avklarnat uttryck sin poetiska blick spänna över både tid och rum, eller kanske upplösa gränserna mellan dem.

Kvällen rymmer två musikprogram. Den inleds av poeten Tina K Persson och gitarristen och sångaren Lennart ”Dr Blues” Olofsson, båda väl kända från litteratur- och kulturscenen i Växjö och andra håll, som framför originalmusik av Dr Blues och dikter av Tina och Lagerkvist.

Sedan uppträder sånglyrikern och pianisten Rotem Geffen, som ger ut sin andra skiva The Night Is The Night i april. Hos henne bildar lyrik, sång och instrumentering en fast gjuten helhet. Tematiskt kretsar hennes lyrik kring teman som kärlek, död och minne. Titeln är ett citat från Paul Celan, och bland övriga poetiska anknytningspunkter finns Else Lasker-Schüler och Clarice Lispector. I sin lyrik växlar Rotem Geffen mellan engelska, tyska och hebreiska, och hon står i samma korseld av internationella intryck som Lagerkvist drygt 100 år tidigare.

Mellan de musikaliska inslagen får vi ett poetiskt interludium då Alexandra Nylén läser dikter av Lagerkvist.

Som vanligt tar vi ingen entré. Alla är varmt välkomna till vad vi tror blir en givande och väl varierad afton.

Verksamhetsberättelse för 2023

Verksamhetsberättelsen för 2023 är nu på plats i sin slutversion. Du hittar den som inlägg i menyn till höger här på sidan.

Kulturnatten i Växjö den 27 januari

Kulturnatten i Växjö erbjöd ett rikt varierat och högklassigt program: musik, bildkonst, hantverk, föredrag, uppläsningar och mycket annat. Pär Lagerkvist-samfundet bidrog med en punkt om författaren och drömmen, där Mikael Askander och jag skärskådade frågan i Det fria ordets hus. Det var den första programpunkten för kvällen i Det fria ordets hus och Växjö konsthall, men vi hade ändå ett tjugotal åhörare.

Lagerkvist och drömmen var ett tema som anknöt till kulturnattens övergripande tema, men kanske inte det självklaraste från författarskapets synpunkt. Det finns inga självklara drömdikter i Lagerkvists poetiska alstring trots tidens och den tidiga modernismens stora intresse för drömmen.

Men vi tog i stället fasta på drömmen som struktur och mönster för enskilda texter. Drömmen som metod att överskrida vardagen och öppna för radikala genombrott i noveller som ”Far och jag” och den mardrömslika ”Hissen som gick ner i helvete” liksom de drömartade överskridandena av tid och rum i dikter i Aftonland gav några utgångspunkter för vår diskussion.

Ett tack till Joakim Granlund som samordnade programmet i Det fria ordets hus.

Magnus Eriksson

Program: 2023

För tidigare års program: se fliken ”Arkiv”.